Kom idag fram till att jag från och med nu kommer att vara positiv. I alla fall försöka, i lagom dos. Jag sparar cynismen och sarkasmen till humorn, resten av livet är det bara att göra det bästa av. Till exempel att äta god sushi med en rolig vän och skratta tills man kiknar av att ovan nämnda provar peruker på ett tomt Hobbex och lyckas posera med största allvar i blicken. En sketen onsdag. Som vi gjorde det bästa av.

Efter Strepsils tv-reklam med one-linern "Lindrar, långt ned i halsen" och Oreo's dito med instruktionen "1. Vrid 2. Slicka 3. Doppa" har mitt nyfunna intresse för reklam vuxit. Hade ju inte varit fel att jobba med något som har så mycket plats för Freudianska tolkningar.